Min kära vän Pernilla skickade en länk till mig och skrev "känner du igen honom?" Hmm vem kunde det vara tänke jag och klickade på länken. Jo det var Jesse McCartney. Vet inte om du vet vem det är? Hur som helst var han med i serien Summerland som visades på TV ett tag under 2004.

När programmet började sändas i Sverige på kanal 5 började jag kolla på det och där var han! Självklart blev jag STÖRT kär. Elller aah, i alla fall sådär knäpp som man kunde bli då man såg en snygg kille och var 14 år. Vem var han tänkte jag och började söka på hans namn på Internet för att se fler bilder på honom. Ååh alltid lika snygg!!!!

Sen kom den där dagen då jag läste en tjejtidning och det visade sig att dem hade intervjuat honom. Oj oj oj tänkte jag och slog upp sidan. Läste igenom intervjun och i slutet hittade jag någonting som fick mig att hoppa till och bli alldeles ivrig(!) Nu tänker du säkert att det är något i stil med att han skulle komma på besök till Stockholm eller att man kunde vinna en tävling och träffa honom. Självklart inte...Ofta att jag skulle ha sådan tur.
Hur som helst, grejen som jag blev alldeles ivrig över var en ADRESS, en adress som man kunde skicka ett brev till om man ville hälsa något till Jesse. Shit tänkte jag, nu kan jag skriva något gulligt till honom, han kommer tycka att jag är assöt och inte alls "som alla andra" 14 åringar som älskar honom.

Skrev jag ett brev? Haha ja det gjorde jag faktiskt. Eller ja, Pernilla och jag gjorde det rättare sagt. Jag minns inte alls vad vi skrev i det där brevet, kommer bara ihåg att jag hade rivit ut själva adressen från tidningssidan och att vi sedan satt hemma hos henne och skrev. Undrar om vi skrev det på engelska?

Hur som helst, anledningen till varför jag skriver det här är för att påminna mig själv om hur naiv man var som yngre. Haha vad f'n hade vi förväntat oss? Att han skulle skriva tillbaka? Självklart var adressen direkt till honom också.. vad annars lixom(?) Nu när jag tänker på det så skrattar jag för mig själv, om inte Pernilla hade påmint mig idag så hade jag antagligen förträngt det i några år till. Vad fick oss egentligen att skriva det där brevet? Vad var det för speciellt med oss? Två små blonda svenska tjejer på 14 år.. Omg säger jag bara... Haha och vad stod det egentligen i brevet?



Inte nog med att han var söt, det visade sig att han kunde sjunga också! Åhh Jesse McCartney, vi vet att du fortfarande vill ha oss...







/18 år och fortfarande naiv, (fast om helt andra saker)